Fiske, skogspromenader och sällskapsspel

Väskorna är packade, kameran är laddad och humöret är på topp! Om några timmar beger vi oss nämligen iväg med husvagnen. Precis som förra året går första resan upp till Villingsberg, för en helg med fiske, skogspromenader och sällskapsspel om kvällarna. Vädret är inte det bästa, just nu öser det ner utanför fönstret, men vad gör det? Jag älskar ju regnet.
 
Vad har ni för planer till helgen? :)
0 kommentarer

Violenrallyt

I lördags gick vi upp tidigt, bredde med oss mackor och kokade kaffe innan vi gav oss ut på grusvägarna. Det var nämligen dags för Violenrallyt.
 
För en gångs skull kom vi iväg i god tid, vilket resulterade i att vi hann se två sträckor. Den första slog vi oss ner vid redan klockan 10.
 
Strax efter 11 var det igång.
 
Det hände inte särskilt mycket i den här kurvan men en snurr blev det i alla fall. Framåt eftermiddagen packade vi ihop våra grejer och gav oss iväg till sträcka 5 istället.
 
Där hände det lite mer. En förare körde in i en liten stenmur och fick punktering. En annan voltade just som jag lagt ner kameran.
 
Lilltjejen brydde sig inte nämnvärt om bilarna.
 
Eftersom det var så pass fint väder stannade vi kvar hela dagen. Gick längs sträckan och hoppade undan när bilarna kom. Klockan var över 18.00 när vi kom hem igen, hungriga och trötta efter en hel dag ute med bilmuller som dånade i öronen.
0 kommentarer

Mitt nya jag

Nu har jag precis vart på min sista tid med kuratorn och det känns faktiskt jättebra. Vi gick igenom allt vi pratat om sedan jag var där första gången och plötsligt insåg jag vilken enorm resa jag egentligen har gjort. Hur långt jag har kommit och hur annorlunda jag är idag jämfört med ett halvår sedan. Jag blir så glad inombords när jag tänker på det. Så stolt. Det sägs ibland att människor inte kan förändras men det kan jag inte alls hålla med om. För jag har förändrats. Så pass att jag knappt känner igen den person jag en gång vart. Jag har blivit som en helt ny människa, även om den gamla jag tränger sig förbi ibland och ångesten gör sig påmind. Men det behövs för att påminna mig om vad det är jag jobbar mot.

För jag har fortfarande en del att jobba med och det kommer jag nog alltid ha. Det är väl så det är att vara människa. Det finns alltid delar av en själv man kan förbättra.

Även om jag tyckte att jag hade kommit en extrem bit på egen hand har det vart så skönt att ha någon att bolla med, någon som lyssnat och hjälpt till att ge mig rätsida på alla tankar. Någon som bekräftat att jag vart på rätt väg. Som hjälpt mig att stärka mig själv. Nu får den personen vara jag själv.

0 kommentarer