Jag tar en paus

Det har blivit väldigt dåligt med inlägg här på senare tid och jag har ingen annan ursäkt än att jag helt enkelt tappat inspirationen. Jag känner inte längre samma behov av att blogga. Jag känner inte samma gnista som jag brukar göra.

Det känns tråkigt, det gör det. Men någonstans inom mig har jag nog känt att det här kanske skulle bli mitt sista år på bloggen. Jag tänker inte säga något säkert än, för jag är inte helt säker. Istället väljer jag att ta en paus ett tag. Jag vet inte hur länge, jag vet inte ens om jag kommer fortsätta efter pausen. Men när jag väl vet det så kommer jag självklart uppdatera er om hur det blir.

0 kommentarer

En fredag i oktober

Soliga oktoberdagar är nog det bästa jag vet. Det gör så mycket för energin och humöret.

Tyvärr så har jag ändå vart inne större delen av dagen. Förmiddagen gick åt till att plugga och nu på eftermiddagen tog jag tag i städningen. Men däremellan var jag och Vera ute en stund och njöt av de varma solstrålarna. Vi gick en kort promenad och sedan stannade vi till i parken och tränade ”skall”. Hon börjar bli riktigt duktig på det, nu har vi precis börjat träna på att skälla fler gånger och det går kanon! Hon har lite svårt att sitta still och skälla samtidigt, men det kommer. (Hon har dessutom blivit av med stygnen nu och därmed tratten så både hon själv och våra möbler är väldigt nöjda.)

Ikväll blir det fredagsmys med chips och cola framför idol, som återhämtning efter veckan men också uppladdning inför morgondagen. Då ska vi nämligen fira Halloween och jag ska klä ut mig för första gången någonsin! Spök-cowgirl. Jag fick hem dräkten igår och har fortfarande inte provat den men förhoppningsvis sitter den bra.

Ska ni klä ut er? :)

0 kommentarer

Strikt vila i två månader

Ni som följer mig på facebook har kanske redan läst om hur det gick med Veras artroskopi, men för er andra tänkte jag berätta lite kort.
 
 
Hon har inte fått artros, tack och lov. Däremot så var korsbandet slitet och det har orsakat en kraftig inflammation som kommer förstöra korsbandet ännu mer om den inte stoppas. I vanliga fall skulle veterinären ha bytt ut hela korsbandet, men han tyckte inte att skadan var så pass stor så han hade faktiskt inte hjärta att göra det. Istället hoppas vi att vi ska kunna få stopp på inflammationen och att korsbandet kan läka av sig självt så vi slipper en operation. Vi gör alltså likadant som man annars bara gör med små hundar. Vi håller henne i strikt vila och ger henne inflammationshämmande i två månader. Är hältan helt och hållet borta då kommer ingen operation att behövas, men haltar hon fortfarande det minsta så har vi inget annat val.
 
Att vi gör det här istället för att operera med en gång är dels för att rehabiliteringen är väldigt lång och jobbig. Men också för att Vera är så pass ung och har så mycket energi. En hund som har mycket rörelsebehov och är svår att hålla still kan förstöra läkningen efter operationen.
 
Som tur är har vi en underbar hund med en utmärkt av- och på-knapp. De närmaste två veckorna får hon inte gå mer än nödvändigt, så det är rastrundor på max 15 minuter som gäller. Hon har faktiskt funnit sig i det väldigt bra men det märks att hon alltid är nära på att slå över till på-knappen. Så fort man pratar lite för glatt med henne är hon på gränsen till ett labberyck. Det kommer få bli mycket mentalträning framöver för att kunna hålla henne lugn och eftersom hon inte får röra sig så mycket så kommer vi endast fokusera på stadga och att lära in nya tricks. Vi har inte lärt in så mycket tricks alls tidigare, det enda hon kan är nog vacker tass och puss så det ska bli väldigt intressant att lära in mer.
1 kommentar